Kunskapen ökar. Tillgången till läkemedel minskar.
Nu släpper vi Womnis årliga rapport om hur kvinnor mår i klimakteriet. Förra året fördjupade vi oss i arbetslivet. I år riktar vi blicken mot vad som händer när hormonläkemedel inte går att hämta ut på apoteket. Enligt Socialstyrelsens läkemedelsstatistik har användningen av menopausal hormonbehandling ökat under de senaste åren. I vår riktade enkät uppgav 96 procent av de svarande som använde transdermal östrogenbehandling att de hade upplevt minst en restnotering under det senaste året.
Resultatet beskriver erfarenheterna i den undersökta gruppen och kan inte generaliseras till samtliga kvinnor som använder hormonbehandling.
av de svarande som använder transdermal hormonbehandling, dvs via huden, har haft ett restnoterat läkemedel det senaste året.
Kommentar om årets rapport
Vad är klimakteriet?
Klimakteriet är övergångsperioden från reproduktiv ålder till postmenopaus. Under perimenopausen förändras äggstockarnas funktion, med tilltagande variation i östrogennivåerna och mer oregelbunden ägglossning, vilket påverkar progesteronproduktionen. Efter menopaus är östrogennivåerna generellt låga.
Symtomen kan börja flera år före den sista menstruationen och varierar betydligt mellan individer. Vallningar och svettningar kan pågå under många år, medan besvär från underliv och urinvägar ofta är långvariga och kan tillta efter menopaus.
- Symtomen kan vara allt från vallningar och svettningar till ledvärk, sömnsvårigheter, förändring i vikt och fettfördelning, torra slemhinnor, nedsatt sexlust och förändrat psykiskt mående.
- Besvären pågår ofta i 5–10 år, för vissa längre.
Urval och metod
Rapporten bygger på Womnis självskattningstest för klimakteriet. Sedan 2021 har testet genomförts 90 096 gånger. Årets rapport bygger på de 23 640 test som genomfördes mellan augusti 2025 och juli 2026, jämfört med 25 186 test året innan. Gemensamt för de som gör testet är att de aktivt sökt kunskap och förståelse.
Rapporten bygger på två undersökningar med olika urval, som redovisas var för sig i del A och del B.
Eftersom deltagandet är självselekterat kan kvinnor med uttalade symtom, större oro eller ett särskilt intresse för klimakteriet vara överrepresenterade. De redovisade symtomfrekvenserna beskriver därför den undersökta gruppen och kan inte användas för att uppskatta förekomsten av klimakteriebesvär i den svenska befolkningen.
Del A – Womnis självskattningstest
Del A bygger på Womnis självskattningstest för klimakteriet. Resultaten redovisas per genomfört test. I testet får deltagaren bland annat ta ställning till tio vanliga symtom och svara ja eller nej på om hon upplever vart och ett av dem. För varje symtom hon bekräftar skattar hon sedan hur mycket det påverkar livskvaliteten, på en skala från 1 (inte alls) till 7 (mycket).
Womnis självskattningstest är ett kliniskt framtaget frågeformulär inspirerat av den internationellt etablerade Menopause Rating Scale (MRS). Testet använder en separat sjugradig skala för att uppskatta var och en av symtomens påverkan på livskvaliteten. Eftersom testets utformning och poängsättning skiljer sig från original-MRS bör resultaten inte betraktas som direkt jämförbara med studier som använder den validerade MRS-skalan. De tio symtomen är de vanligaste som vi möter i vårt arbete, men det finns fler. Testet innehåller också frågor om mående, menscykel, om man sökt hjälp och om symtomen påverkat arbetsförmågan.
Del B – Enkät om restnoteringar och kunskap
Hösten 2026 genomförde vi även en enkät som besvarades av 1 596 kvinnor. Antalet svar varierar något mellan frågorna, beroende på hur respondenterna har svarat. Enkäten skickades till kvinnor som tidigare gjort självskattningstestet eller sökt kunskap via Womnis plattformar. Enkäten handlade om årets fokusområden: restnoteringar av hormonläkemedel och hur kunskapen om klimakteriet har förändrats i takt med att ämnet fått större plats i media.
Den årliga mätningen
Vilka gjorde testet?
61 % av de som gjorde testet var under 50 år. Den vanligaste åldersgruppen var 45–49 år.
Välmående
Det genomsnittliga självskattade välmåendet var i stort sett oförändrat mellan de två undersökningsperioderna: 4,22 respektive 4,18 på en sjugradig skala.
Snittet är 4,2 av 7, i princip samma som året innan (4,22 → 4,18).
- 41 % skattar sitt välmående 5–7 (året innan 43 %).
- 28 % skattar sitt välmående 1–3 (året innan 27 %).
sämst 2 3 4 5 6 7
bäst
Symtom
Förekomsten av de tio självrapporterade symtomen var likartad under de två undersökningsperioderna, det vill säga mellan åren 2024/2025 och 2025/2026. De observerade skillnaderna var små, med förändringar på högst 2,4 procentenheter.
Tre insikter:
Psykiska och kognitiva symtom rapporteras ofta och upplevs som särskilt belastande.
Bland deltagarna som rapporterade förändrat psykiskt mående skattade 83% symtomens påverkan på livskvaliteten som hög. Detta understryker vikten av att uppmärksamma psykiska och kognitiva besvär vid klimakterierelaterade vårdkontakter.
Vallningar var inte det vanligaste symtomet i Womnis självskattningstest.
Endast 41 % av deltagarna rapporterade vallningar, medan exempelvis psykiska besvär, sömnsvårigheter och muskuloskeletala symtom rapporterades oftare. Resultatet visar att kvinnor som söker information om klimakteriet kan uppleva ett brett spektrum av besvär. Alla dessa symtom behöver dock inte bero på klimakteriet. Under den här perioden händer ofta mycket i livet, och besvären kan därför ha andra orsaker, något som testet inte kan avgöra.
Sömnsvårigheter upplevs inte alltid vara kopplade till vallningar.
Bland deltagarna med sömnsvårigheter angav 32% att de upplevde vallningar som en orsak. Resultatet visar att kvinnor inte alltid själva kopplar sina sömnproblem till vasomotoriska symtom. Det utesluter dock inte att nattliga vallningar eller andra klimakterierelaterade mekanismer kan bidra till sömnstörningarna.
Vård och hjälp
34 % av de som gjorde testet har tidigare sökt hjälp för sina klimakteriebesvär, jämfört med 29 % året innan. Fler vänder sig till vårdcentralen, färre till gynekolog.
Påverkan på arbetslivet
Årets självskattningstest uppgav 63 procent av deltagarna att deras symtom hade påverkat arbetsförmågan, jämfört med 56 procent föregående år. Det motsvarar en ökning med 7 procentenheter. Resultatet bygger på deltagarnas egen uppfattning.
Läkaren om rapporten: ”Det finns hjälp att få”
Naomi Flamholc, chefsläkare och medgrundare av Womni, kommenterar årets resultat – från de psykiska symtomen till vad restnoteringarna innebär medicinskt.
Förändrat psykiskt mående är det vanligaste symtomet i vår rapport och också det som flest skattar som tyngst, medan vallningar hamnar på plats 7 av 10. Varför kopplas de psykiska besvären så sällan till klimakteriet?
"Psykiska förändringar är oerhört vanliga i klimakteriet, men de är också lätta att missa. Nedstämdhet, oro, stresskänslighet, irritation och minnesproblem påminner ofta om stressymtom. Många kvinnor befinner sig dessutom i en intensiv livsfas, med barn och relationer, åldrande föräldrar och stort ansvar på jobbet. Då är det naturligt att tolka måendet som en följd av livssituationen snarare än av hormonella förändringar.
Till det kommer att kunskapen om klimakteriet fortfarande är låg, både hos kvinnor och i vården. Många kvinnor vet inte att sjunkande nivåer av könshormoner kan påverka det psykiska måendet. I vården saknas det inte sällan uppdaterad kunskap, så sambandet med hormonerna förbises. Resultatet blir att kvinnor får fel eller ingen hjälp, trots att det i dag finns god kunskap om hur besvären kan behandlas."
Varför kommer förståelsen så sent?
Jag upplever att kunskapen om klimakteriet fortfarande är eftersatt, trots att intresset har ökat de senaste åren, inte minst kommersiellt. Många kvinnor känner fortfarande inte till hur många olika symtom som kan hänga ihop med sjunkande östrogennivåer. Bilden av klimakteriet handlar ofta om vallningar. Men det kan också vara sömnproblem utan vallningar, psykiska besvär, ökat bukfett, urinläckage, täta urinträngningar och urinvägsinfektioner, värk i leder och muskler eller hormonell migrän.
När man inte vet att besvären kan bero på klimakteriet är det svårt att se sambandet. Därför förstår många först i efterhand vad det var som pågick
Vad kan det innebära medicinskt att plötsligt behöva byta form eller avbryta sin hormonbehandling? Och vad brukar vården rekommendera vid restnoteringar?
Även om man byter till ett annat preparat med motsvarande styrka blir effekten inte alltid densamma och symtomen kommer ofta tillbaka. Kroppen tar upp olika preparat på olika sätt, och doserna går sällan att matcha exakt. Ett ersättningsläkemedel kan därför fungera sämre för vissa kvinnor. Ofta behöver man prova sig fram och justera dos eller preparat vid byte.För kvinnan kan ett byte innebära sämre mående, osäkerhet och oro. Det väcker ofta stor frustration, särskilt hos den som redan har hittat en dos och ett läkemedel som fungerar bra. I värsta fall väljer hon att avsluta en behandling hon egentligen trivdes med, eftersom hon inte hittar något som fungerar lika bra.
Det finns också en risk att kvinnan själv byter preparat eller dos, till exempel genom att använda gamla läkemedel hon har hemma eller sådant hon fått av en väninna. Det kan innebära hälsorisker. Fel dos eller fel läkemedel kan ge biverkningar, och ändringar i hormonbehandling ska alltid göras tillsammans med en vårdgivare.
Både vi på Womni och vården i stort rekommenderar därför den som drabbas av en restnotering att kontakta sin vårdgivare och få ett likvärdigt preparat utskrivet. Vi avråder alltid från att experimentera på egen hand.
Klimakteriets påverkan på livskvaliteten ligger på samma höga nivå år efter år. Vad tänker du kring det?
Bara det faktum att över 95 000 kvinnor har gjort självskattningstestet säger mycket. Kvinnor söker kunskap, och många misstänker att de har klimakteriesymtom. Det kan också vara ett tecken på att de fortfarande inte får den hjälp de behöver inom den offentliga vården.Symtomen i klimakteriet kan påverka livskvaliteten mycket. Samtidigt lever många kvinnor mitt i livet med höga krav på sig själva att orka, prestera och vara den bästa versionen av sig själva. Då blir det särskilt tydligt när kroppen och måendet inte hänger med.
Jag tror att det ökade fokuset på klimakteriet i samhället bidrar till att fler kvinnor söker kunskap, och till att de i högre grad förväntar sig att få hjälp när de inte mår bra.
Om du fick skicka med ett budskap till kvinnor som läser rapporten, vad skulle det vara?
Det finns i dag glädjande många olika behandlingar, och forskningen om kvinnors hälsa går framåt. Allt fler arbetsgivare har också börjat inse att klimakteriet och hormonell hälsa inte är en privat angelägenhet, utan något som även arbetsplatsen behöver kunna möta. Det är en positiv förändring, och jag hoppas att utvecklingen fortsätter så att det blir ännu bättre för kvinnor framöver. Jag hoppas också att Läkemedelsverkets och TLV:s insatser på sikt kan förbättra situationen med restnoteringar i Sverige.Mitt budskap till dig som läser är: du behöver inte stå ut. Om du känner igen dig i symtomen, sök kunskap och sök hjälp. Det finns hjälp att få.
Hormonbehandling i klimakteriet (MHT)
Under klimakteriet förändras äggstockarnas hormonproduktion, vilket hos vissa kvinnor kan orsaka bland annat vallningar, svettningar och sömnstörningar. Systemisk menopausal hormonbehandling (MHT) är den mest effektiva behandlingen mot vallningar och svettningar och kan även förbättra andra symtom, särskilt när dessa är kopplade till vasomotoriska besvär. Behandlingen ska individualiseras utifrån kvinnans symtom, medicinska förutsättningar och önskemål.
Östrogen kan tas på olika sätt:
- Transdermal behandling: Östrogenet tas upp genom huden, till exempel med gel, plåster eller spray. Transdermal behandling innebär i regel en lägre risk för blodpropp än traditionella tabletter.
- Oral behandling (tabletter): Den traditionella tabletten innehåller östradiol, vilket är förknippat med en något högre risk för blodpropp för en del kvinnor. Det finns även nyare orala preparat som innehåller estetrol, ett östrogen med en annan farmakologisk profil. Tillgängliga studier tyder på att estetrol kan ha mindre påverkan på vissa markörer för blodkoagulation, men det finns ännu inte tillräckliga kliniska data för att säkert fastställa den faktiska blodproppsrisken jämfört med övriga behandlingsformer.
Lokal behandling: Lokal vaginal östrogenbehandling – exempelvis i form av vagitorier, vaginaltabletter, kräm eller vaginalring – används framför allt vid torra och sköra slemhinnor, sveda och samlagssmärta. Behandlingen kan även lindra vissa urinvägssymtom, såsom trängningar, och minska risken för återkommande urinvägsinfektioner hos postmenopausala kvinnor. Effekten på urininkontinens varierar beroende på bakomliggande orsak.
Årets fokusområde: Ökad kunskap men minskad tillgång av läkemedel
Nästan alla av de svarande som tar hormonbehandling har mött ett restnoterat läkemedel det senaste året, och var femte har under en period lämnats helt utan sin behandling. Målgruppen är tagen från de kvinnor som tidigare genomfört självskattningstestet (del A) och/eller sökt kunskap via våra plattformar.
Restnoteringar
95 % av de svarande använder receptbelagd hormonbehandling idag. 86 % av dem tar östrogen via huden, som gel, spray eller plåster.
Syftet med undersökningen var att kartlägga hur restnoteringar av hormonläkemedel påverkar kvinnor som använder hormonbehandling mot klimakteriebesvär, både praktiskt och i måendet. Enkäten skickades därför ut till Womnis nätverk tillsammans med en beskrivning av vad den handlade om.
Det förklarar varför andelen med hormonbehandling (95 %) och andelen som drabbats av restnoteringar (96 %) är så hög. De som valde att svara var i hög grad de som undersökningen riktade sig till: kvinnor med pågående behandling, och sannolikt särskilt de som själva upplevt restnoteringar. Resultaten visar alltså hur de som drabbats av restnoteringar har påverkats, men inte hur vanligt det är att kvinnor i klimakteriet drabbas.
av de som svarar att de går på hormonbehandling genom huden (transdermalt) hade upplevt restnoteringar vid flera tillfällen under det senaste året.
drabbats vid något enstaka tillfälle.
inte drabbats eller vet inte.
Lena Hallengren om rapporten
Vi bad Lena Hallengren, Socialdemokraternas gruppledare i riksdagen, att kommentera årets rapport. Hon lyfter restnoteringarna och vill bland annat se en kommission för kvinnors hälsa.
"Det är positivt att kunskapen om klimakteriet ökar, men rapporten visar också ett allvarligt misslyckande när kvinnor inte kan lita på att deras läkemedel finns tillgängliga. Att nästan alla som använder hormonbehandling har drabbats av restnoteringar och att var femte kvinna blivit utan behandling är inte acceptabelt.
Det säger något om hur kvinnors hälsa fortfarande inte prioriteras tillräckligt högt. Kvinnors hälsa ska tas på allvar och det gäller genom hela livets faser.
Därför vill vi socialdemokrater inrätta en kommission för kvinnors hälsa. Vi vill även utreda möjligheten att låta barnmorskor skriva ut hormonplåster då det inte är rimligt att man ska behöva åka till Finland för att få sina hormonplåster.”
Vad som händer när läkemedlet är slut
Bland de som drabbats av restnotering:
har fått leta på flera apotek
har fått byta preparat eller form, till exempel från plåster till gel eller tablett
har fått vänta på en ny läkartid för att få ett nytt recept
har under en period blivit helt utan behandling
Hur det påverkar måendet
Flera svarsalternativ kunde anges. Procentsatserna avser andelen respondenter som uppgav respektive konsekvens. Antalet svarande kan variera mellan frågorna.
Läkemedelsverket om bristen på hormonläkemedel
Nästan alla av de svarande som tar hormonbehandling har mött ett restnoterat läkemedel det senaste året. Vi frågade Läkemedelsverket hur de ser på bristen, vad den beror på och vad patienter kan göra. Tina Crafoord, Direktör för "Läkemedel i användning", svarar:
Hur ser Läkemedelsverket på den rådande bristen och restnoteringarna gällande hormonbehandling för klimakteriebesvär?
Vi ser allvarligt på de återkommande bristerna. De skapar en oro och när en fungerande behandling inte finns att tillgå kan det påverka kvinnors hälsa och livskvalitet. Problemen gäller framför allt östrogen som tas upp genom huden, särskilt plåster. Tillgången varierar mellan olika läkemedel, och bristen omfattar inte all hormonbehandling. Vi följer utvecklingen och arbetar intensivt för att underlätta tillgången till behandling.
Vad beror de återkommande restnoteringarna på, och vad görs nationellt och internationellt för att säkra tillgången framåt?
Efterfrågan har ökat kraftigt i Sverige och internationellt, och företagens tillverkning och leveranser har inte hållit jämna steg. När ett läkemedel saknas ökar dessutom efterfrågan på alternativen. Läkemedelsverket står i ständig kontakt med företagen och har bland annat möjliggjort försäljning av utländska förpackningar och beviljat licenser för läkemedel godkända i andra länder. På regeringens uppdrag har vi, tillsammans med TLV, också undersökt långsiktiga lösningar som presenteras i en rapport i november.
Vilket råd eller vilken information vill ni skicka med till patienter som känner stor oro för att bli stående utan sin medicin?
Vi förstår till fullo att det känns oroande att inte veta om medicinen kommer att finnas. Det första rådet är att gå i tid till apoteket dvs innan du har slut på läkemedlet hemma. Om läkemedlet inte går att få tag på, kontakta den som skriver ut din behandling för att diskutera alternativ som passar dig. Det kan finnas andra möjligheter till behandling men valet behöver utgå från just dina specifika medicinska behov. Hämta bara ut det du behöver i närtid, så räcker läkemedlen till fler. Om du vill veta mer om dina läkemedel så finns aktuell information på Läkemedelsverkets webbplats: lakemedelsverket.se
Kunskap och medvetenhet
Klimakteriet har under de senaste åren fått allt större plats i media och samhällsdebatten, och det märks bland de svarande. Bland de svarande uppgav 97 procent att de själva upplevde en ökad kunskap om klimakteriet under de senaste två till tre åren. 82 procent säger att kunskapen har ökat avsevärt, medan endast en procent fortfarande känner sig osäker eller upplever att de har låg kunskap. Resultatet speglar en självupplevd kunskapsförändring och innebär inte att kunskapsnivån har mätts objektivt.
Många kvinnor uppger att de först i efterhand har börjat betrakta tidigare upplevda symtom som möjliga klimakteriebesvär. De svarande fick gå igenom en lista med 22 vanliga symtom och besvär och markera vilka de förstått hade med klimakteriet att göra först i efterhand. Deltagarna markerade i genomsnitt 5,5 symtom som de först i efterhand hade börjat förknippa med klimakteriet. Resultatet beskriver kvinnornas retrospektiva uppfattning och innebär inte att ett medicinskt orsakssamband har fastställts för varje symtom. Det handlar framför allt om besvär som sällan förknippas med klimakteriet i det allmänna samtalet.
Socialstyrelsen om jämlik klimakterievård
Årets rapport visar att fler kvinnor söker sig till vårdcentralen med sina klimakteriebesvär, samtidigt som restnoteringarna gör behandlingen dyrare och krångligare för många. Vi frågade Socialstyrelsen hur de ser på risken för ökad ojämlikhet och vad som behövs för en jämlik klimakterievård över hela landet. Maja Österlund, Utredare på Avdelningen för kunskapsstyrning hälso- och sjukvård och tandvård på Socialstyrelsen
, svarar.
Hur ser Socialstyrelsen på risken för ökad ojämlikhet i vård och hälsa när restnoteringar medför högre kostnader och trösklar för enskilda patienter?
Socialstyrelsen ser att läkemedelsbrist och restnoteringar kan förstärka redan befintliga ojämlikheter i vården. När patienter behöver byta preparat, söka vård vid upprepade tillfällen eller själva stå för högre kostnader kan trösklarna för behandling öka. Vi vet samtidigt att det redan finns socioekonomiska skillnader i användningen av hormonbehandling vid klimakteriebesvär. Skillnaderna behöver följas och analyseras, inte minst i en situation där tillgången till vissa läkemedel är begränsad. Vård och behandling ska ges efter behov och inte vara beroende av var en person bor eller av ekonomiska förutsättningar.
Hur arbetar Socialstyrelsen för att säkerställa en jämlik klimakterievård och tillgång till behandling över hela landet samt mellan olika socioekonomiska grupper?
De nationella riktlinjerna för klimakteriebesvär är ett viktigt verktyg för att stärka en mer jämlik vård. Riktlinjerna betonar bland annat behovet av ökad kompetens hos hälso- och sjukvårdspersonal, kunskapsbaserade och personcentrerade samtal samt individuellt anpassad läkemedelsbehandling. De lyfter också primärvårdens ansvar som första ingång för personer med klimakteriebesvär. Socialstyrelsen kommer dessutom att stödja regionerna ytterligare i implementeringen av riktlinjerna.
Vilka åtgärder eller insatser ser ni som viktigast framåt för att stärka kunskapen och tillgängligheten inom primärvården, dit allt fler kvinnor nu vänder sig?
Det är viktigt att primärvården har förutsättningar att tidigt identifiera, bedöma och behandla klimakteriebesvär och därför behöver flera saker utvecklas. Det handlar dels om att stärka kompetensen hos personalen, dels om att skapa arbetssätt som möjliggör kunskapsbaserade och personcentrerade möten med patienterna.
Vi ser också att hälso- och sjukvården behöver ha en tydlig och hållbar struktur för omhändertagandet vid klimakteriebesvär. Det kan se olika ut i olika regioner, beroende på hur vården är organiserad. Därför behöver det också kommuniceras så att kvinnor med klimakteriebesvär vet vart de ska vända sig för att få hjälp och vilken hjälp som finns att få. Det är prioriterat att hälso- och sjukvården kan erbjuda individuella medicinska bedömningar och en effektiv läkemedelsbehandling när sådan är aktuell.
Nästan hälften av respondenterna (49 procent) uppgav att de först i efterhand hade börjat förknippa upplevda koncentrations- eller minnessvårigheter med klimakteriet. Värmevallningar och svettningar, det symtom som oftast förknippas med klimakteriet, hamnar betydligt längre ner på listan (16 %).
Forskning och rapporter senaste året
Klimakteriets påverkan på kvinnliga ledare
I en kvalitativ intervjustudie med 64 kvinnliga ledare från USA, Kanada och Storbritannien beskrev flera deltagare hur erfarenheter under klimakteriet bidrog till personlig utveckling och förändringar i deras ledarskap. Resultaten speglar deltagarnas individuella upplevelser och kan inte generaliseras till alla yrkesverksamma kvinnor. Avgörande var tillgång till medicinsk kunskap och stöd, något som de flesta medarbetare saknar.
- Studien beskriver att kvinnliga ledare har redan svårare att tas på allvar och nå toppositioner. I medelåldern, när många tar steget till ledningsnivå, kan plötsliga svettningar, synlig rodnad eller svårigheter att hitta ord i ett viktigt möte göra den uppförsbacken ännu brantare.
- Flera kvinnor i studien uppgav att erfarenheterna blev drivkraft för förändring: kvinnorna motiverades att göra skillnad och förbättra förutsättningarna för framtida kvinnliga ledare.
- Det är en kvalitativ intervjustudie som presenteras i Harvard Business Review, alltså inte en vetenskapligt granskad artikel med statistik.
Fler kvinnor som upplever symtom i klimakteriet
En stor dansk undersökning av kvinnor i åldern 45–59 år rapporterade 97 procent minst ett av de undersökta symtomen, och 83 procent rapporterade minst ett symtom av måttlig till mycket hög svårighetsgrad. Resultaten beskriver symtomförekomsten i den undersökta populationen och behöver tolkas utifrån studiens urval och definitioner. Vanligast var sömnproblem, som drabbade mer än varannan.
- Mer än hälften (54 %) har måttliga till mycket allvarliga symtom i perimenopausen.
- Var fjärde (25 %) har allvarliga till mycket allvarliga symtom i den tidiga postmenopausen, 1–8 år efter sista mensen
- Medelåldern för sista mensen är 52 år, men 41 procent av kvinnorna uppger att de redan vid 45 år är i perimenopausen. Symtomen blir fler och starkare under klimakteriet och når sin topp ungefär 1–2 år efter sista mensen.
Kostnader för samhället
Enligt en samhällsekonomisk analys från RAND Corporation uppskattas klimakterierelaterade symtom vara förknippade med produktivitetsförluster motsvarande minst 5,4 miljarder amerikanska dollar årligen bland kvinnor i åldern 45–60 år i USA. Beräkningen bygger på modellantaganden och amerikanska arbetsmarknadsförhållanden och kan därför inte direkt överföras till svenska förhållanden.
- RAND beskriver uppskattningen som konservativ, eftersom flera potentiella kostnadskategorier inte ingår. Samtidigt är beräkningen förenad med osäkerhet och beroende av de antaganden som används i modellen.
- Studien omfattar symtom som värmevallningar, sömnstörningar, kognitiva svårigheter och humörförändringar. RAND påpekar också att symtomen kan finnas kvar i upp till tio år efter den sista menstruationen.
- RAND påpekar att kvinnor i låglöneyrken kan ha sämre tillgång till anpassningar på jobbet och till god vård för att hantera sina symtom, och att påverkan därför kan vara större i dessa grupper.
Sättet att ta östrogen spelar roll
En stor dansk registerstudie, publicerad i The BMJ i september 2026, har undersökt kopplingen mellan dagens hormonbehandling i klimakteriet och risken för blodpropp, stroke och hjärtinfarkt hos kvinnor mellan 50 och 69 år. Studien visar att det är sättet östrogenet tas på som påverkar risken.
- I studien sågs ingen tydlig ökning av risken för venös tromboembolism, stroke eller hjärtinfarkt vid transdermal östrogenbehandling i de analyserade grupperna. Resultaten är förenliga med tidigare forskning som talar för en gynnsammare trombosriskprofil för transdermalt jämfört med oralt östrogen. Eftersom studien är observationell kan den dock inte fastställa att transdermal behandling är helt riskfri.
- Östrogen i tablettform var däremot förknippat med en något ökad risk för blodpropp i ben eller lungor. Den absoluta riskökningen var liten, ungefär ett extra fall per drygt 1 000 kvinnor som behandlas i ett år. Risken för stroke och hjärtinfarkt var bara förhöjd vid högdos tabletter som använts i mer än ett år.
Vad betyder resultatet i denna rapport?
Besvären är lika vanliga som förra året, men fler söker hjälp, fler behandlas, och fler riskerar att bli utan behandling när läkemedlen tar slut. Den som har minst marginaler riskerar att drabbas hårdast, framförallt när en tillfällig lösning på restnoteringarna har inneburit högre pris på östrogenpreparat.
Symtomen: Ingen tillfällig trend
Symtomfrekvenserna var likartade under de två undersökningsperioderna.
- Det psykiska väger tyngst, och syns minst. 80 % av de som gjorde testet upplever förändrat psykiskt mående, och 83 % av dem skattar påverkan som hög. Vanligast är mental utmattning med försämrat minne och koncentration. Det är också de symtom som flest kopplade till klimakteriet först i efterhand (hjärndimma 49 %, oro och nedstämdhet 40 %).
- Bilden av klimakteriet stämmer inte. Vallningar hamnar på plats 7 av 10 (41 %). Om klimakteriet enbart förknippas med vallningar finns en risk att andra möjliga klimakterierelaterade besvär förbises.
- Sömnen är ett eget problem. Sömnsvårigheter är vanliga och behöver uppmärksammas även hos kvinnor som inte har vallningar. I undersökningen angav 32 procent av dem med sömnsvårigheter att de själva upplevde vallningar som en orsak. Det betyder att de flesta kopplade sina sömnproblem till något annat. Sömn handlar inte bara om att vara trött. Dålig sömn kan påverka koncentration, humör, ork och arbetsförmåga, och därmed både vardagen, arbetslivet och relationerna. När många kvinnor mitt i arbetslivet sover dåligt blir det därför en fråga för arbetsgivare och samhälle, inte bara för den enskilda. Resultatet visar hur viktigt det är att fråga specifikt om sömn
- Påverkan på livskvaliteten består. Snittet för välmående ligger kvar på 4,2 av 7, samma nivå som året innan, och mer än var fjärde skattar sitt välmående som lågt (1–3). Andelen som skattar symtomens påverkan på livskvaliteten som hög är i stort sett oförändrad för alla tio symtom. Störst är påverkan av förändrat psykiskt mående (83 %) och sömnsvårigheter (72 %). Det visar att klimakteriets påverkan på livskvaliteten inte är en tillfällighet, utan ligger kvar på en fortsatt hög nivå.
- Primärvården har fått en större roll. I årets undersökning uppgav en något större andel av deltagarna att de hade sökt hjälp inom primärvården, medan en mindre andel angav kontakt med gynekolog. Detta understryker vikten av att primärvården har god kompetens inom klimakterierelaterad diagnostik och behandling.
Undersökningens urval gör dock att resultaten inte kan användas för att bedöma förändringar i symtomförekomsten i befolkningen som helhet.
Restnoteringarna: en fråga om jämlik vård
De som svarat på årets enkät har i hög grad redan hittat en väg till vård: 95 % har en pågående hormonbehandling och de har nåtts via Womnis som vårdgivares kanaler. Många har också god kunskap om klimakteriet och om vilka alternativ som finns.
Ändå har två av tre fått leta på flera apotek, över hälften har bytt preparat och var femte har stått helt utan behandling under en period. Att hantera en restnotering kräver tid, kunskap och kontakt med en förskrivande läkare, och ibland högre kostnader. 21 % uppger att restnoteringen påverkat dem ekonomiskt, till exempel genom dyrare ersättningspreparat.
Om restnoteringarna påverkar även de som har god tillgång till vård, vad betyder de för dem med sämre förutsättningar?
- Användningen skiljer sig redan i dag. Socialstyrelsens läkemedelsstatistik visar betydande socioekonomiska skillnader i uttag av hormonbehandling. År 2025 hämtade 3,2 procent av kvinnorna i socioekonomiskt utsatta områden ut hormonbehandling, jämfört med 12,1 procent i områden med mycket goda socioekonomiska förutsättningar. Skillnaden kan återspegla olikheter i vårdtillgång, information, behandlingspreferenser och andra faktorer. Statistiken visar däremot inte i vilken utsträckning kvinnornas medicinska behandlingsbehov skiljer sig mellan grupperna.
- Kostnad och krångel påverkar tröskeln. Ett dyrare preparat, en extra läkartid eller flera apoteksbesök kan vara hanterbart för vissa men ett skäl att avstå för andra. Den som redan tvekar att börja, eller har små ekonomiska marginaler, kan få svårare att fortsätta.
- Kunskap gör skillnad. Många förstår symtomen först i efterhand. Den som har sämre tillgång till information kan både ha svårare att söka hjälp och att veta vilka alternativ som finns när ett läkemedel är restnoterat.
- Skillnaderna i vem som får hjälp kan öka. Det finns anledning att undersöka om återkommande restnoteringar påverkar kvinnor med begränsade ekonomiska resurser eller sämre tillgång till vård i särskilt hög grad. Om så är fallet kan läkemedelsbristen bidra till ökade skillnader i behandlingskontinuitet och hälsa.
Klimakteriet och arbetslivet
Den största förändringen i årets mätning gäller arbetet: fler upplever att symtomen påverkar arbetsförmågan. De symtom som flest skattar som tyngst – förändrat psykiskt mående, mental utmattning och sömnsvårigheter – är också de som syns minst och lättast tolkas som stress, utmattning eller något annat. För arbetsgivare betyder det att stöd kring klimakteriet behöver handla om mer än vallningar.
Samtidigt visar årets enkät att behandlingen inte alltid går att lita på. Vad händer på arbetet när en medarbetare plötsligt står utan sin behandling?
Det här kostar. Enligt en analys från den amerikanska forskningsorganisationen RAND kostar klimakteriesymtom amerikanska arbetsgivare minst 5,4 miljarder dollar per år, och RAND betonar att det är en försiktig uppskattning. För arbetsgivare som agerar finns alltså mycket att vinna:
- Utbildning för chefer och medarbetare så att alla känner igen symtomen och chefer kan ta samtalet.
- Tillgänglig vård och stöd för medarbetare med besvär, till exempel via företagshälsovården.
- Enkla anpassningar som flexibla arbetstider, pauser och distansarbete.
- Klimakteriet i arbetsmiljöarbetet med riskbedömningar och rutiner, i linje med nya internationella glada standarden ISO 45010.
Källhänvisning
- Socialstyrelsen (2026). Statistik om läkemedel 2025, art.nr 2026-4-10194.
- Heissel JA et al. The Economic Impacts of Menopause in the United States. RAND Corporation, RR-A4292-1, 2025.
- Womnis klimakterierapport 2025.
- Womnis självskattningstest
- Decker M, Grandey AA. New Research on How Women in Leadership Navigated Menopause. Harvard Business Review, 3 november 2025. hbr.org
- Biener SN, Jørgensen TSH, Hybholt M. Women in Healthy Transition (KISO) Survey: a cohort of 153,800 women aged 45–59 years living in Denmark. Eur J Epidemiol. 2025;40:1251–1261. doi:10.1007/s10654-025-01291-0
- Berggreen J et al. Contemporary menopausal hormone therapy and thrombotic disease: nationwide nested case-control study. BMJ. 2026;394:e100688. doi:10.1136/bmj-2026-100688