Ann Söderlund: ”Min snabba hjärna blev som trögflytande sirap”

Förändrat psykiskt mående är det vanligaste symtomet i årets rapport, men också det som oftast kopplas till klimakteriet först i efterhand. Journalisten Ann Söderlund berättar om när energin störtdök, hjärnan blev trög och tålamodet tog slut – och om vad hon önskar att hon hade vetat tidigare.

Hur märkte du att något förändrades i ditt psykiska mående, och när började du koppla det till klimakteriet?

Jag märkte att min energi störtdök och att jag hellre tillbringade dagarna åt att gråta till barn som sjöng vackert i talangtävlingar än att jobba. Lite som över en natt blev jag ganska håglös och undrade varför inget kändes särskilt roligt längre. Blev också ängsligare och vågade inte åka utför branta backar i Vasaloppet!

Hur påverkade det din vardag, till exempel jobbet, relationerna eller hur du såg på dig själv?

Ibland är det svårt att veta vad som är vad. Det kändes som min snabba hjärna blev som trögflytande sirap och jag bara: ”Du vet den där gula svampen med rynkor?” ”Kantareller?” ”Jaaa!” Tyckte att alla var ganska jobbiga och högljudda, hamnade i konflikter utan att riktigt förstå varför. Tålamodsfabriken hade semester, så att säga.

Vad hjälpte dig, och vad hade du önskat att du visste tidigare?

Jag hade önskat att jag visste mer om klimakteriets psykiska påverkan så jag inte hade behövt ligga på kvällarna och undra om jag hade blivit en galen häxa med torrt fnöskehår och hjärndimma. För mig var klimakteriet vallningar och noll sexlust. Hade inget av det ena och ovanligt mycket av det andra!

Vad ser du hos vänner och kvinnor runt omkring dig? Pratar ni om det, och känner de igen sig?

Jag tycker att vi kom igång för sent. Det var som att vi värnade om vårt sexuella ungdomskapital och inte riktigt ville erkänna att vi hade blivit tanter: ”Jag har i alla fall inte kommit i klimakteriet än!” Som att det var en tävling! Men sen plötsligt brast fördämningarna och det var väldigt tydligt hur olika vi reagerade och hur påverkade vi ändå var. Det var ärligt och en utmaning, med allt från vikt till humörsvängningar.

Vad skulle du vilja säga till en kvinna som känner sig nedstämd, orolig eller inte känner igen sig själv just nu?

Gå in på forum, Facebook, prata med vänner, googla, kolla på roliga storys på Instagram, beställ tid hos en kompetent läkare eller gynekolog. Vänta inte! Lid inte i onödan och var inte rädd för hormoner, men prova dig gärna fram! Träning och bra kost är ju dunder! Och var snäll mot dig själv och berätta för din familj hur du mår, utan att vara ett offer!

Ann Söderlund berättar om sina egna erfarenheter. Texten är allmän information och ersätter inte medicinsk rådgivning. Vid frågor om dina symtom eller din behandling, kontakta läkare, barnmorska eller vårdcentral.