Hormoner
Gynekologisk hormonlära
Under hela livet producerar kvinnor könshormoner. Produktionen sker främst i äggstockarna som innehåller en mängd omogna äggceller. Varje månad mognar en äggcell och det är under den mognadsprocessen som könshormoner bildas. När ägget är tillräckligt mogen sker ägglossning men produktion av könshormoner fortsätter i det kvarvarande äggskalet under några dagar till. Produktion är enbart möjlig om hjärnan säger till äggstocken att göra så dvs bildningen av könshormonerna regleras genom ett fint samspel mellan hjärnan och äggstockar. De könshormoner som är mest kända är östrogen, progesteron och testosteron.
Beroende på ålder produceras könshormonerna i olika mängd. Under de första åren i livet är nivåer av könshormoner låga men stiger sakteligen. Under puberteten när en flicka får sin första menstruation har nivån av könshormoner blivit så pass hög att slemhinnan i livmodern påverkats. Under de närmaste åren ligger könshormonerna relativt stabila och graviditet är möjligt. Könshormonernas främsta syfte är att möjliggöra graviditet.
Så småningom börjar äggcellerna ta slut och därmed försämras äggstockens förmåga att bilda könshormoner avtar och nivån börjar dala. Detta sker långsamt och försiktigt i början, utan några större symtom och besvär men allt eftersom kan besvär tillta. Tillslut upphör menstruationen vilket är ett tecken på att produktionen av könshormoner nu är riktigt låg. Sakta men säkert sjunker nivån ytterligare under ett par år för att sedan bli stabilt låga under resten av livet. Efter att mensen upphört sker en liten produktionen av könshormoner i fett- och bröstvävnad.
Hormonernas historia
Under 70-80-talet i Sverige, men också internationellt, var hormoner mycket populärt. I Sverige behandlade man kvinnor i klimakteriet frikostigt med östrogen högt upp i åldern. I USA behandlades många kvinnor med mycket höga doser av östrogen som framställts av urin från dräktiga ston och i media beskrevs detta som ett föryngrande mirakel för kvinnorna. Det blev en jätteindustri för läkemedelsföretagen som drev på försäljningen av hormonbehandlingar.
År 2002 publicerades resultat från den amerikanska studien (WHI). Det var en unik studie eftersom tidigare stora studier inriktat sig endast på mannens hälsa och nu skulle för första gången motsvarande göras för kvinnan. Syftet med studien var att undersöka möjligheten att förebygga för tidig död, sjukdomar och lidande med speciell hänsyn till cancer och åldersrelaterade sjukdomar som hjärt-kärlsjukdomar och benskörhet hos kvinnor mellan 50-79 år. En gren av studien skulle undersöka hormonbehandlingens förebyggande effekter mot åldersrelaterade sjukdomar.
Resultatet blev inte som förväntat och en del av studien fick avbrytas i förtid. Anledningen var att risken för blodpropp, hjärt-kärlsjukdom och bröstcancer visade sig vara förhöjd i den gruppen som fått behandling med östrogen och syntetiskt gestagen.
Feldesignad studie
I efterhand visade sig studien vara feldesignad och man hade gjort stora fel i studiens upplägg. Bland annat var medelåldern hos kvinnan vid behandlingsstart 63 år vilket är cirka 10 år efter naturlig menopaus och klimakteriebesvären har för de flesta då avtagit. Stor del av kvinnorna i studien var också överviktiga, vilket i sig själv ökar risken för bl.a. hjärt- kärlsjukdom. Innan forskarna själva hann förmedla resultatet spreds det med hjälp av media över världen. Bland annat kunde man läsa i tidningarna att östrogen kunde orsaka bröstcancer.
Medias roll
När media spred den felaktiga bilden från WHI studien över världen blev kvinnorna rädda och läkarna tvekade plötsligt inför att skriva ut hormoner. I slutet av 90-talet tog ca 50 % av kvinnorna i klimakterieåldern i svenska storstäder hormoner. Idag är motsvarigheten 5-6 %. Forskning och kunskap om klimakteriet har sedan dess hamnat i skymundan och idag finns för dålig kunskap och alltför liten erfarenhet av hormonbehandling bland läkare i Sverige. Detta trots att den övergripande slutsatsen i bl.a. SFOG (Sveriges förening för obstetrik och gynekologi ) uppdaterade riktlinjer om hormonbehandling att symtombehandling i samband med klimakteriet är mycket effektiv och att risk-nytta förhållandet är klart fördelaktigt om behandlingen initieras i nära anslutning till menopaus, alltså den sista menstruationen. Utöver detta ska också behandlingen individanpassas ut från kvinnans behov och riskprofil.
Tyvärr är många kvinnor fortsatt rädda för hormonbehandling trots att det inte finns något belägg för att hormonbehandling är skadligt om det används rätt.
LÄS MER OM BEHANDLING MED KÖNSHORMONER
Källor
1. Hormonkarusellen, fakta och myter om klimakteriebehandling, Hilde Löfqvist, 2019
Womni AB
Org.nr: 559278-6114
Vasagatan 10
111 20 Stockholm