En patients berättelse

Kickis klimakterieresa till bättre mående

Följ med på en resa genom en kvinnas känslosamma och upplysande berättelse, från en tid av okunnighet och förvirring till en plats av förståelse och lindring. I denna intervju får vi följa med Kicki, en kvinna i femtioårsåldern, vars liv förändrades dramatiskt när hon stötte på klimakteriets utmaningar utan att förstå vad som hände med hennes kropp. Kicki delar med sig av sina erfarenheter från den tidpunkt då sömnlöshet och förlorad sexlust plötsligt blev en del av hennes vardag, och hur hon i sin desperation sökte lösningar. Till slut sökte hon sig till Womni och fick både rätt behandling och bemötande som gav lindring och förståelse hon så desperat längtat efter.

- Jag hade ingen aning om klimakteriet, man borde få lära sig om klimakteriet i skolan. Precis som ungdomsmottagningen finns så borde något finnas ett liknande initiativ för klimakteriet, berättar Kicki.

När började du misstänka att du kom in i klimakteriet?

- Jag hade inte misstänkt någonting när jag sommaren 2021 slutade sova. Då googlade jag och testade allt möjligt. Gaba-syra fungerade bra den sommaren när problemen fortfarande var hanterbara. Sedan kom vi fram till julen då 2021 och då bara tappade jag all sexlust, jag som alltid har varit intresserad av sex. Helt plötsligt så kände jag ”aldrig mer, behöver inte ha sex någonsin igen” och det tyckte jag var en sådan sorg när jag bara var 50 år. Det var som att slå på en off-knapp. Det är väl där många kvinnor känner “jaha nu var det kört”. Vi pratar väldigt mycket om den sexuella hälsan, hur viktig den är, men många bara accepterar att den försvinner, otroligt tråkigt!

Kom det sedan några fler symptom?

Jag förstod inte att jag hade några symtom alls förrens jag till slut fick intrarosa av min vårdcentral. Helt plötsligt hjälpte det såpass mot andra saker förutom sömnen. Då först insåg jag vilka andra symtom jag hade haft, utan att veta om att det berodde på klimakteriet.
Jag har fött två barn vaginalt, men jag har aldrig haft några träningar eller läckage. Men jag har ju alltid knipt till när man ska nysa eller undvikt att hoppa studsmatta. Men med intrarosa så var det som att allting bara knep till. Det blev som förut igen!

Så det hjälpte mot alla symtom?

Nej, fortfarande ingen sexlust, totalt dött och en del ledvärk och humörsvägningar. Då tror jag att jag fick syn på Womni, så då bokade jag ju tid direkt. Jag träffade en kunnig läkare som skrev ut en behandling med östrogen och progesteron. På en vecka försvann alla mina kramper. Jag har haft sådana extrema kramper sedan 2017, vissa nätter har jag varit uppe och haft så ont att jag nästan har gråtit. Det har jag trott beror på mitt diskbråck men på en vecka var kramperna borta. Så jag tror absolut att det var östrogentillskottet, för kramperna har inte kommit tillbaka sedan dess.
När jag fick kramperna var jag 45. Eftersom jag hade 2 aggressiva diskbråck så var jag lite förlamad, så den sommaren gick jag upp 14 kg. Vilket jag trodde berodde på att jag slutade snusa och låg still, men nu i efterhand så förstår jag ju att det var det ju inte. Utan det måste ju varit då som klimakteriet drog igång. Man går ju inte bara upp 14 kg så snabbt.

Du har inte känt något sedan dess heller?

Nej, ingenting. Inte en kramp. Sedan har jag ju haft, eller har iofs fortfarande artos i knäna. Värken från det försvann också med östrogenet.

Om du hade känt av detta och vetat mer om klimakteriet när du var i 40-års åldern. Tror du att du hade kunnat gissa att det var klimakteriet om du hade haft mer kunskap om det innan?

Jag borde ju veta det tänker jag, jag borde ju ha lagt ihop det. Men samtidigt vet inte mina vänner någonting heller och jag vet bara tack vare att jag läst på mycket nu i efterhand. Men om det skulle bli ännu mer utbildning och kanske en ännu större folkrörelse, då kanske man förstår. Men jag upplever just nu att kvinnor inte riktigt tror mig när jag berättar om min resa.

Så när du berättar att det har blivit bättre så tror inte dina vänner att det är på grund av din behandling? Varför tror du att det är så?

Nej precis, fortfarande pratar kvinnliga vänner om att de är så trötta, att de är utbrända, "det kanske är sköldkörteln", "jag går inte ner i vikt", "min kropp är trött", "jag har sån värk", "jag kan inte sova" och allt detta är sådana saker som har blivit bättre för mig. Allt har blivit bättre. Jag hade enorma humörsvängningar, från dag till dag så var jag ju nästan aggressiv på jobbet. Men efter att jag fick rätt behandling så har jag ju blivit en helt annan harmonisk människa. Jag har blivit lugn och har inte de “tokdipparna” i humöret. Ja, jag är faktiskt en annan människa.

Har någon annan än du själv märkt av att du mår bättre?

Ja, mina kollegor! Nu hade jag ett bra jobb som alltid varit väldigt förstående med min skilsmässa och i dödsfall. Men de arga dagarna som jag hade måste varit tufft för kollegorna. Det var kaos i huvudet och i kroppen, men det har jag inte längre. Jag trodde faktiskt att jag var tokig på riktigt.

Fick du vidare hjälp av vårdcentralen eller varför sökte du dig till oss?

Tyvärr så blev hjälpen från primärvården otillräcklig för mig i nästa steg och de hade inte kunskapen om vidare behandling med könshormoner mot klimakteriebesvär. Det var ju sommar när jag fick intrarosa på vårdcentralen, och då hade jag sådan tur så att sommarvikarien var gynekolog. Så hon och jag hade ett ganska bra samtal om mina klimakteriebesvär, men hon fick inte skriva ut något annat än intrarosa. Vårdcentralen kunde det mest basala, och det var ju tur, men sedan fick jag gå vidare. Så jag googlade och hittade Womni direkt.

Du ändrade ingenting annat, förutom behandlingen? Kände du att du behövde ändra något annat, var det något som begränsade dig eller så?

Nej, jag har alltid ätit väldigt duktigt, eller vad det lät präktigt, men alltså jag har ju ätit sunt och jag har tränat bra och har alltid haft sömnen som återhämtning. Så det ändrade jag inte på, förutom att sömnen uteblev.

Var det någon annan som du vet om eller i din närhet som kunde relatera till dina problem, någon du kunde prata med?

Nej, jag känner att det är jag som har tryckt på, pushat och upplyst folk om att googla, söka vidare, ta reda på fakta, ta kontakt med Womni och läsa om vad läkemedelsverket säger. Jag har ju fått experimentera lite med behandlingar, men vi kvinnor är ju alla olika så vi behöver nog testa oss fram till bästa strategin för just mig. Jag har rekommednerat min vänner att våga testa något annat om det inte fungerar. Inte bara acceptera att inte må bra.

Det stämmer att klimakterievård är väldigt individbaserat. Alla kvinnor är så olika och har olika symtom, så det är svårt att sätta en behandling för alla.

Det kanske kan vara svårt för vissa att acceptera, att man måste testa sig fram lite i behandlingen. Men det handlar ju snarare om att det inte går att veta exakt vad som fungerar för varje kvinna och vi vill hitta den bästa och mest lindrande behandlingen. Om forskningen kommer längre kan man kanska förutse behandlingsregim bättre, vi kan alltid hoppas iallafall!

Men om du får reflektera lite, vad hade hjälpt dig att veta innan den sommaren du fick problem med sömn eller ledbesvär. Vad hade du önskat att du hade vetat innan?

Jag önskar att jag förstod innan att sömnen är en jättestor del under den här perioden.
Jag hade också önskat att jag förstod att mina otroliga humörsvängingar faktiskt berodde på en minskning i hormonerna. Jag var på riktigt orolig vissa dagar, det var så snurrigt i huvudet. Jag började tappa ord och namn och började bli orolig för en tidig demens.

Östrogentillskottet hjälpte till med detta och gjorde så att alla tankar kom på rätt plats. Jag tänker väl att det var så det var med mitt humör också, när saker och ting handlar i balans så rättar det till sig.

Men jag känner även många kvinnor som är sjukskrivna med trolig utbrändhet, men det behöver inte alls vara det. Det är så många saker som jag hade önskat att jag hade vetat. Det enda man egentligen vet är jag ju att vallningar och mensen försvinner. Jag har aldrig haft en vallning i hela i mitt liv och jag vet inte ens vad det är.

Womni släppte en klimakterierapport härom veckan som visade att symtomet vallningar i klimakteriet är på sjunde plats. Andra symtom är mycket vanligare, t.ex. sömn som kommer på andra plats. Vi tittar lite på vad man kan göra, det är väldigt uppenbart att det är kunskap hos kvinnorna som saknas, även kunskap inom vården. Men många skulle kunna vara mer förberedda och se varningssignalerna mycket tidigare.

Jag har jobbat på ett väldigt mansdominerat ställe, jag var nästan den enda kvinnan på min arbetsplats. Så jag har fått de männen lite mer upplysta i hur deras kvinnor har det. Jag tänker att många män mår dåligt och oroar sig för att deras fruar eller partner mår dåligt. Detta kan ju skapa en kris i relationen, vilket är onödigt och orättvist. Min chef funderar nu på att ha ett litet seminarium på jobbet om klimakteriet.

Har dina barn kommenterat på att du mår bättre?

Haha, nej inte alls, men däremot blir de väldigt trötta på mig när jag pratar om det. När jag mådde som sämst så grät jag vid diskbänken och sa till dem, "barn, detta är bara klimakteriet och det drabbar alla kvinnor.” Jag har två söner och de blev ju trötta på att höra om det, men idag tänker jag att om dom har en fru i framtiden som går in i klimakteriet, så är det bra att de vet vad det handlar om!

Det var jätteintressant att höra din historia och jag är glad att du mår bättre idag!

Ja, verkligen, mitt liv är ju helt annorlunda idag.

Behandling

Behöver du råd eller hjälp med behandling erbjuder Womni klimakterierådgivning och individuell behandling av läkare och barnmorskor med specialkompetens inom kvinnohälsa och klimakteriet.